Om jag var en fånge innan så blev jag nu ännu mera instängd....

Fick alltid tänka på att ha larm, mobil osv med mig vart jag än skulle....Fick följa min dotter överallt och info skola, fritis, nattis att inte släppa henne utan uppsikt....HAN kunde ju vara var som helst....Var under denna tiden sjukskriven i tre veckor, hade inte klarat av att jobba eft jag mådde så dåligt....Kände samtidigt en oerhörd LÄTTNAD att allt hade kommit fram....

Gick sällan ut under denna tiden, stängde mig inne i mitt hem och blev ännu mera fången....Om jag gick ut så var HAN alltid där i närheten och skrek och gapade fast jag hade besöksförbud....Mitt liv var i kaos, skulle jag ändå fortsätta med mitt liv eller inte....

Kram Annelie

Hela den helgen gick åt till långa förhör både med mig och min dotter. Fick även åka in till akuten för att fotografera mina skador....Kommer aldrig att glömma den känslan av förnedring när jag fick ta av mig mina kläder och stå där i det lilla kalla opersonliga rummet....Glömmer inte heller hur jag fick stå där sönderslagen framför min dotter, min älskade dotter som jag ville skydda från allt ont.

Glömmer inte heller den unga tjejen som skulle ta foton av mig och min dotter....hur illa berörd hon blev av att se oss och min förtvivlan, hur gärna hon ville trösta....

Denna helgen var kaostisk med allt som hände, gick som i en dimma och tänkte nu är det äntligen över....Nu är jag fri, men vad händer sen? Fick åka ner till polis stationen och hämta min nyckel som han hade....Kommer aldrig att glömma när jag fick gå in på häktet för att hämta min nyckel....Hörde hans skrik och gråt, hörde hans raseri och självömkan där han vankade runt i cellen....

Tänkte att gud vad är det som händer, varför får jag gå in här för att hämta nyckeln, vad gör jag här?? Snälla ta mig härifrån!!!!!

Fick sen reda på att ett fel hade begåtts självklart skulle jag inte behövt ha gått in på häktet men det blev som det blev...Blev lovad att om HAN skulle släppas  så skulle jag bli info om detta först innan han blev utsläppt....Men vad hände, jo han blev släppt och tog genast kontakt med mig, han stod utanför mitt hem, ringde som en galning....Ringde polisen och frågade vad som hade hänt, varför hade dom inte meddelat mig att han var släppt?? Till svar fick jag att tyvärr ett fel har begåtts, vi ber så hemskt mkt om ursäkt!!

Där var jag med min dotter helt hysterisk, instängda som djur i vårat hem med han utanför....

Fick sen eft ngn dag träffa en underbar kvinnlig polis som tog hand om mitt fall. Vi hade många och långa samtal tillsammans. Fick ett besöksförbud utfärdat, ett överfallslarm och en mobiltelefon kopplad direkt till en polispatrull....

Nu började mitt liv, fastkopplad till dessa saker för att kunna överleva....

Kram Annelie