Du sa: "Jag älskar dig"
Och jag ryggade tillbaka som för ett slag.
Orden var inte dina,
de var nötta, gamla och fula.
De var billiga.
Tre ord som skulle säga allt,
blev ytterligare tre stenar på muren mellan oss.

Kram Annelie

"Att förlåta är inte en handling i svaghet. Det är en handling som fodrar mycket mod.

Att förlåta betyder "släppa fri". Den du släpper fri är du själv.

När du förlåter betyder det inte att du glömt.

Det innebär att du släppt ditt beroende till den oförrätt du anser

dig åsamkats av någon eller dig själv, och därför inte längre plågas av din bitterhet.

Allt vi behöver för att kunna förlåta är viljan att göra det.

Kram Annelie

Bröt ihop fullständigt på mitt arbete, mina jobbar kompisar hade ju märkt hur förändrad jag var men inte velat säga ngt....Det kändes så skönt att äntligen berätta för dom vad som hade hänt och veta att dom fanns där för mig....

Åkte hem till min väninna och ringde där ifrån till polisen....det känndes så skönt att ALLT nu skulle komma fram och att jag skulle bli fri från min plågoande....Medans vi väntade på polisen så ringde jag även till min familj och berättade vad som hade hänt....Jag tror att dom kännde en oerhörd lättnad att jag äntligen berättade allt....Dom hade ju anat så LÄNGE vad som pågick i mitt liv, men jag nekade ju alltid när dom frågade....

När poliserna kom så var det gamla bekanta som varit i mitt hem många gånger när grannarna hade ringt eft dom....En av dom sa till mig: Jag visste att vi skulle ses igen, förr eller senare så vaknar man till insikt och gör en anmälan, man vill inte längre leva så som man gör. Man vill ju överleva! Du ÄR stark! Jag har bara väntat på det här samtalet....

TACK till er som så många gånger varit hemma hos mig, tack för att ni gör ett så bra arbete som poliser....

Kram Annelie

Visst hade hon rätt min älskade unge, jag MÅSTE lämna HONOM....Varken du eller jag mådde bra vid den här tidpunkten och jag visste att nu var det dags....

Det var en fredag, jag hade glömt en sak hemma och var tvungen att åka hem från mitt jobb för att hämta detta....HAN stod i duschen när jag kom hem och av en ren slump/tur så låg hans mobil där i hallen...

Jag hade en längre tid förstått att han var otrogen, han fick konstiga telefonsamtal och sms på nätterna och blev bara arg och irriterad när jag undrade vem det var...HAN gick ju som bekant ALLTID igenom min mobil när jag kom hem från jobbet för att se vem som ringt eller smsat mig...Såg nu min chans att snabbt kolla igenom HANS mobil...

Mycket riktigt där fanns sms från HENNE och vad gjorde jag, jo jag ringde upp HENNE...

När HAN duschat färdigt så ställde jag HONOM mot väggen och frågade vad han höll på med, hur han kunde anklaga mig för att vara otrogen när det hela tiden var HAN som sprang med andra...

HAN blev topp tunnor rasande när han förstod att JAG visste allt....HAN skrek som en besatt tog strypp grepp på mig och slog mig besinningslöst med ett skohorn....

Sen stack han och skrek att jag ALDRIG mer skulle få se honom, att han minsann skulle ta livet av sig....Att det skulle vara mitt fel....

Den ångest och förtvivlan som jag kände då var så stark och påtaglig, jag ville inte att han skulle ta livet av sig i mitt och min dotters hem....HAN fick gärna göra det bara han stack från mitt hem....Åkte tillbaka till mitt jobb helt knäckt och förtvivlad....Nu hade jag kommit till den punkten när jag var tvungen att göra mig fri....Nu var det MIN tur att ringa polisen....

Kram Annelie