Har idag varit hos min kurator, mår så jäkla bra när jag har varit hos henne!! Berättade för henne att jag har börjat blogga om det som har hänt mig och att det hjälper mig mkt att bearbeta allt som har hänt...Förhoppningsvis så kan jag hjälpa ngn på deras "resa" med att berätta min historia....Det är bara DU själv som kan ta det beslutet att göra dig fri, ingen annan kan göra det åt dig...Men det går, jag är ett bevis på det....Det finns ALLTID hopp, misströsta inte, det går att bli fri från bojorna som han kastat över dig...

En sommar kväll när han som vanligt drack så fick han för sig ännu en gång att jag varit otrogen...Han beskyllde mig för en massa saker som inte stämde.....När jag då började argumentera emot så fick han värsta spelet....han började då med att som vanligt säga att allt är ditt fel, och om jag bara var tyst så skulle allt bli bra....Varför kunde jag inte vara tyst och lyssna?? Vad var det jag inte förstod?? Jag minns då att jag tänkte, Gode Gud låt mig få dö, låt mig få komma härifrån så att jag slipper detta helvete....

Helt plötsligt så reser han sig upp och hoppar upp på balkongräcket och hotar med att hoppa....Jag blir helt hysterisk och försöker att slita ner honom därifrån och lyckas....då sätter allt igång ännu mer....

Jag blir slängd in i väggen, får huvudet dunkat i en dörr så att käken nästan hoppar ur led, jag blir bränd på bröstet av en cigarett osv...Han tar ölburkar och slänger på mig...han tar även knivar som han hotar mig med.....Jag tänker, varför i hela fridens dar är jag kvar med denna sjuka mannen?? Han älskar inte mig, utan vill bara visa sin makt över mig...Varför är jag inte stark nog att ta mig ur detta??

 I nästa sekund så springer han ut på balkongen och drar handen genom rutan så att blodet forsar.....Det är mitt jävla fel att han gjorde så skriker han...Ringer en taxi och åker med honom till akuten, eft ett tag så kommer polisen dit och frågar eft mig...Får då reda på att grannarna ringt eft dom och att dom gjort en husrannsakan i mitt hem.....med allt krossat glas, knivar och allt blod så befarde dom att jag var allvarligt skadad...Där hade jag min chans att berätta vad som hade hänt och visa mina skador...Men det gjorde jag inte, som vanligt så skyddade jag honom.....

Kram Annelie

   Fortsättningen....... Eft händelsen i trappan så började hans besatthet och kontroll öka alltmer....åtskilliga gånger så fick jag höra att jag inte lyssnade och att allt var mitt och mina vänners fel...att han var tvungen att göra så här mot mig för att lära mig.....Jag vet det låter helt absurt att JAG fann mig i det här, men när man lever i ett sjukt förhållande så gör man allt för att överleva.....varja minut, timme och dag är en evig kamp.....

Jag hade ett stort stöd i en av mina väninnor som jag kunde ringa till när som helst och som även kom åtskilliga gånger i taxi på nätterna....Jag är henne EVIGT tacksam för all hjälp, tyvärr så har vi ingen kontakt idag....men om du läser det här så ska du veta att jag aldrig glömmer allt som du har hjälpt mig med och för all stöttning jag fått från dig.....

Utan dig så hade jag nog inte levt idag......Jag tror du vet det....Fast du inte tror det så saknar jag dig och din vänskap.....Önskar dig all lycka med ditt liv!!!

Vet inte hur många gånger mina grannar har ringt polisen som har kommit till mitt hem när det har eskalerat med våldet....är er evigt tacksamma också......Minns spec ett tillfälle när han dunkade mitt huvud mot garderobs dörren och tog stryptag på mig, om inte polisen hade kommit så är jag säker på att jag inte hade levt idag......TACK!!!

Kram Annelie

Carolina min älskade unge, Du är mitt allt, Du är luften jag andas, Du är mitt hjärta, Jag älskar dig så otroligt mycket!!

Kram från Mamma

       Efter händelsen i trappan så började allt att stegras, hans målmedvetna sätt att sakta men säkert trycka ner mig och ta över mina tankar om vad som var rätt och fel.....Har ibland funderat över varför just jag drabbades av det här?

Jag som alltid sagt till mina väninnor som också varit utsatta för psy/fys misshandel att jag aldrig skulle stanna kvar hos en man som gjorde mig så illa. Varför stannade jag? Varför gick jag inte min väg? Det finns inget enkelt svar på det, när du lever med någon som är så manipulativ som dessa män är så tror man till slut att det är så här det ska vara....

Men när man väl kommer till insikt så vet du att det inte är ett sunt förhållande som du lever i......Men att då ta steget för att lämna denna mannen är inte lätt......Du kämpar ju faktiskt för ditt liv varje dag, du vet aldrig när du vaknar på morg hur denna dagen ska bli....Du kan bara hoppas att denna dagen ska bli bättre än dagen innan....

Jag tror inte att det är många som vet vad jag har varit utsatt för, det syns inte på utsidan.....Har en massa själsliga ärr som bara jag ser och känner.....

Fortsättning följer...

Kram Annelie                                  

Som jag har skrivit innan så är detta något som jag gör enbart för min egen skull, kanske jag kan hjälpa någon annan längs vägen....

Det är inte lätt att öppna upp sitt inre och berätta saker som har hänt i ens förflutna, jag vill inte att någon ska döma mig för mina val som jag gjort tidigare.....

Detta är bara slutet på mitt förflutna som jag gör upp med och detta är en del av min själsliga läkning....Detta är början till resten av mitt liv....Detta är början på något nytt!!!!

Som min underbara kurator sa till mig: Du ska göra det för din egen skull och för Carolinas skull, det är er det gäller och inte någon annan!!

Som sagt historien börjar en sommar för några år sen då jag träffade honom. Honom som jag föll för med dunder och brak....trodde jag då....Han som var så himla charmig och trevlig....Den sommaren då han började började ta kontrollen över mig, fast jag inget märkte just då...Jag var ju fortfarande så "berusad" av allt som hände och skedde...

Tills en dag då vi var på fest hos en väninna, då han för första gången gjorde mig illa....Då han och jag började bråka pga hans attityd mot mig och de övriga. Det var då han puttade mig baklänges i trappan och jag nästan krossade skallen mot det hårda cementgolvet.....Det var han som i sista stund fick tag i mig och sa att jag skulle vara glad över att han tog tag i mig eft man inte vet vad som annars skulle ha hänt....

Den gången fick jag "bara" stora svarta märken på ryggen....

Kram Annelie                      

   Detta är början på min egna berättelse till att "läka" mitt själsliga inre, detta är berättelsen om min kamp för överlevnad.....Detta är berättelsen om en stark självständig kvinna som kämpade för sitt liv....Detta är berättelsen om MIG....Detta är början på något nytt.....

Allt började för några år sedan, det var en sommar som var fylld av skratt, glädje, vänner o fest. Det var då jag träffade HONOM....Det var då mitt liv vändes upp och ner, det var då allting började....

Kram Annelie