Visst hade hon rätt min älskade unge, jag MÅSTE lämna HONOM....Varken du eller jag mådde bra vid den här tidpunkten och jag visste att nu var det dags....

Det var en fredag, jag hade glömt en sak hemma och var tvungen att åka hem från mitt jobb för att hämta detta....HAN stod i duschen när jag kom hem och av en ren slump/tur så låg hans mobil där i hallen...

Jag hade en längre tid förstått att han var otrogen, han fick konstiga telefonsamtal och sms på nätterna och blev bara arg och irriterad när jag undrade vem det var...HAN gick ju som bekant ALLTID igenom min mobil när jag kom hem från jobbet för att se vem som ringt eller smsat mig...Såg nu min chans att snabbt kolla igenom HANS mobil...

Mycket riktigt där fanns sms från HENNE och vad gjorde jag, jo jag ringde upp HENNE...

När HAN duschat färdigt så ställde jag HONOM mot väggen och frågade vad han höll på med, hur han kunde anklaga mig för att vara otrogen när det hela tiden var HAN som sprang med andra...

HAN blev topp tunnor rasande när han förstod att JAG visste allt....HAN skrek som en besatt tog strypp grepp på mig och slog mig besinningslöst med ett skohorn....

Sen stack han och skrek att jag ALDRIG mer skulle få se honom, att han minsann skulle ta livet av sig....Att det skulle vara mitt fel....

Den ångest och förtvivlan som jag kände då var så stark och påtaglig, jag ville inte att han skulle ta livet av sig i mitt och min dotters hem....HAN fick gärna göra det bara han stack från mitt hem....Åkte tillbaka till mitt jobb helt knäckt och förtvivlad....Nu hade jag kommit till den punkten när jag var tvungen att göra mig fri....Nu var det MIN tur att ringa polisen....

Kram Annelie